småbarn
Jag tror inte småbarns avdelningen är något för mig... man ropar på ett barn och det springer iväg, bara för att bita sin kompis på väg bort. ibland är de jätte söta! sitter i knät och bara myser, dock försvinner mysfaktorn när man upptäcker snoret som lämnats efter på tröjan. Skit ungar
modell för en dag
Mina lärare dom är några påhittiga typer... för att upptäcka matematik finns överallt skulle vi idag designa kläder av papper! i min grupp blev jag modell, förmodligen för att jag är liten och inte kan säga emot. Men det var kul, speciellt när de skulle lösa "tuttproblemet", jag är riktigt glad att jag fick behålla mina kläder på under. Det hela resulterade i en hmm kreativ tröja och kjol. problemet var dock att kläderna var byggda på mig och gick inte att ta av. Kunde inte ens sätta mig ner berättade det andra för mig, de var iaf vänliga nog att låta mig gå på toa innan på klädningen började. I slutet av seminariet upptäckte jag att jag visst kunde sitta, mina fötter verker nu helt i onödan. Men kul var det!
brinn emma brinn
Igår gjorde jag något som är totalt socialt förbjudet. Något som jag avskyr när andra gör, det irriterar mig just för att alla vet att man inte får göra så!
Jag ska berätta vad som hände. Jag gick på tåget, klockan var halv 4 så det var ganska mycket folk och jag visste att tåget ganska snart skulle fyllas och alla platser skulle bli upptagna. Alltsåtog jag en plats. Att springa in på tåget för att få en plats det är accepterat och inte en synd i tågvärlden. Däremot begick jag den största av synder när jag satte mig, jag satte mig på en plats med fyra stolar längst in vid fönstret. Det hade inte vart en synd om alla andra tre platser vart tomma, men nu satte jag mig mittemot en man som redan satt vid fönstret! (Detta är bara okej om man känner personen som sitter där, annars inkräktar man på reviret och alla blir obekväma) Jag ansåg att man kunde bortse från det när alla platser snart skulle bli upptagna, jag skulle ju behövt flytta mig om jag satt mig ytterst. Men mannens blick sa mig att jag just gjort ett stort misstag och att jag skulle brinna i tåghelvetet.
ljus
Nu kommer höstdepressionen till oss och alla går in i en dval som kommer att vara fram till att solen börjar lysa upp vår himmel igen. Då får vi nytt hopp och förhoppningsvis känns alla problem och svårigheter något lättare att handskas med. Jag skulle vilja skriva något som kan rycka upp alla igen, något som kan sprida lite ljus och få oss att må bättre igen. Men jag finner inte orden. Jag tror inte ens att det finns några ord som kan hjälpa, kanske för en stund men inte över hela vintern.
Det vi kan göra är kanske att ta hand om varandra, att umgås med människor och göra saker som vi blir glada av. Försöka finna de små ljusen i mörkret. Jag satte mig här för att försöka hitta mitt ljus, men kommer bara på de saker jag saknar just nu. Får ta och lyssna på musik som gör mig glad och väcker glada minnen, det kanske gör det bättre.
Den här bilden påminner om en tid jag saknar, en tid då saker var lite lättare än nu.
Jag saknar den tiden men vet att den aldrig kommer tillbaka.
Världen förändrade den för mycket.
Men jag kan tänka tillbaka och minnas, vara glad för att det hände och vara glad för att jag har de minnena kvar.
Ett litet ljus, för även om det är borta nu är jag glad att det fanns
