,

Jag funderar på att dö, långsamt och plågsamt. Hur kommer det sig att man har perioder då det mesta plötsligt känns ansträngande och minsta lilla grej känns som ett person angrepp? Det finns egentligen inget underlag för att det känns så men går ju inte göra något åt direkt. Tydligen är jag bara på ett humör där jag tycker väldigt synd om mig själv när de egentligen är de i min omgivning som får lida. Hoppas fan att det har gått över tills imorn, då måste huvudet var på skaft. Mycket att plugga och möte med min handledare.

Det absolut smartaste måste ju va att vara dödsförkyld och sen åka till en förskola där bakterier frodas, nice planering!